Skådespelet uppfördes där Närsån rinner ut i Lausviken. Lausviken är en grund havsvik med grunda bankar av sand och lera som blottas vid lågvatten. Under vår och höst rastar här stora mängder gäss, vadare och änder. Naturen har utvecklats utan mycket hjälp av mänskliga odlare. Man kan föreställa sig att på den tiden som kallas vikingatiden och vattnet gick högre så var denna plats inloppet till en lagom stor lagun som skyddades av de strandvallar som nu, och troligen även då, kallades Burgen.

Ett av Gotlands största gravfält, Rikvidefältet, finns uppe på Burgen vid södra inloppet. Fem bildstenar har hittats i närheten eller på fältet utan att några grävningar gjorts. Ytterligare längre söderut finns rester av stenåldersbebyggelse, bronsåldersvägar och fyndet av silverskatten i Stavgard.

Inte stora förändringar har skett i bygden. Husen har blivit lite bättre, korna mer storvuxna, beskattningen högre. Sk välfärd, tidningar och TV-nyheter har singlats över vikingaättlingarna. Här är så nära till historien att det nästan känns som en skyldighet att redovisa hur lika människor ändå är, trots stora avstånd i tid och rum. Därav skådespelet.

I en liten glänta alldeles innanför talldungen vid Aminne har iordningsställs en liten spelplats med åskådarplatser uppefter en grusslänt. Ett skådespel om den tid när kristendomen kom till Gotland ska här spelas på sena sommaren när kvällarna är varma och ljusa. Spelet handlar om den tid då, liksom nu, kontakterna med andra kulturer är många. Den tid då kristendomen ersatte asatro och naturkult. Det var också en tid när kvinnors ställning var stark. Troligen särskilt här, där dAen överraskande bildstenen med ormkvinnan hittats.

För att få en fin anslutning till skådespelsplatsen finns en parkeringsplats med broanslutning över Närsån och utefter ån från landsvägen anläggs en gångväg ner till skådeplatsen.