Den Officiella webbsidan för När Socken
|
Närs Historia
Börjar med Gutarnas De Första Klipporna Gotlands historia börjar för 10 000 år sedan när den stora inlandsisen smalt bort norröver och avslöjade några kala kalkstenskär i den Baltiska issjön. Som annanstans i Sverige hade isen vid sin tillväxt fört med sig grus och stenar av granit från Svealand, porfyr från Dalarna o rapakivigranit från Finland. Gruset o stenarna blev kvar på hällarna o skären där dom råkade befinna sig när isen smalt. På vissa ställen hade det bildats tjocka lager av lera o kalkslam, nu bördiga jordar. Arter som tålde arktiskt klimat vandrade in, fjällsippa, dvärgvide och så småningom mer värmekrävande växter. Rätt vad det var, hade iskanten i Västsverige också smultit bort och saltvatten från Atlanten strömmade in. Vattennivån kom plötsligt att ligga högre. (Yoldiahavet) Samtidigt pågick en succesiv landhöjning när trycket från ismassorna försvann och sådär 1000 år senare, för 9000 år sen, hade landhöjningen inneburit att en landförbindelse bildats nere på västkusten igen. Ismassorna i Bottniska viken forsatte att smälta och fyllde på den nybildade Ancylussjön. Men även världshavet fylldes med smältande vatten och för ca 8000 år sen, dvs 6000 år f Kr, var världshavet i nivå med Ancylussjöns yta och saltvatten strömmade åter in, nu via de danska sunden. (Litorinahavet) Klimatet blev varmare och iskanten förflyttade sig vidare norrut, över Norrland och mot Nordpolen. Det var ungefär nu som de första människorna kom. Stenålder Ca 5000f Kr - 1800 f Kr Alla dessa nya och förändrade vattennivåer och med dem strandkanter gjorde många avtryck i den Gotländska geologin, med mäktiga strandvallar, märkvärdiga raukar och fossil. För 7000 år sen, 5000 år f Kr, hade människor bosatt sig för gott på ön. Gotland var ett paradis med gott om säl, fisk o sjöfågel. Man bosatte sig gärna vid en strand med tillgång till både sött o salt vatten. I När, vid Hemmor, har man hittat stenåldersboplatser. För 6000 år sen, 4000 år f Kr, tycks klimatet ha blivit lite svalare igen och tillgången på föda minskat. Gutarna tycks ha kompletterat jakten o fisket med ett primitivt jordbruk. Man flyttade då också lite längre in på ön, där det var lättare att odla. Man började också göra en slags trattformiga lerkärl att ha sin skörd i, och stenyxor att fälla träd med. Vid ca 3000 år f Kr, blev klimatet åter mildare och jakt och fiske gav ånyo gott liv. Men man övergav inte det arbetskrävande jordbruket. 1000 år senare, 2000 f Kr, blev det åter svalare o mindre tillgång på vilt och ett mer intensivt jordbruk o en exploatering av det inre av Gotland började. När var ett lyckligt lottat område på så sätt att det redan innanför Burgen fanns bördig jord i skydd för havets hårda vindar, med gott om sötvatten i Närsån. Åmynningen var då snarare en stor vik innanför Rikvide. Eftersom man fick lägga ner mycket arbete på att odla upp marken och omgärda den, utvecklades säkert både samarbetsformerna och försvarsformerna. Bronsålder Ca 1800 f Kr - 500 f Kr Kommunikationen skedde i båtar utefter kusterna och över till de Baltiska staterna, till de sydöstra Östersjöländerna, till Öland och det svenska fastlandet. Båtarna blev under bronsåldern större o mer sjödugliga. Vi kan se att bronssaker började komma till ön för sådär 3800 år sen, 1800 år f Kr. Gotland är jämte Skåne Sveriges bronsfyndsrikaste område. Bronsen som ju är rätt mjuk användes i början mest som status- o bytesobjekt och för rituella användningar. Gotland låg i mitten på ett hav, bra till för handel och det finns många tecken på en alltmer omfattande handel med omvärlden. Specialiserade hantverkare började uppträda. Man fick nya idéer, nya sätt att begrava sina döda i de stora imponerande storrösena. De flesta storrösena uppfördes på en höjd, sen i den yngre bronsålderns ståtliga skeppssättningar. Det var först under den allra senaste delen av bronsåldern som man började använda brons till vardagsföremål. Men då hade järnet redan börjat komma. Vid övergången mellan bronsålder och o järnålder förändrades klimatet till det sämre. Man förbättrade sina hus och gravskicket förändrades till lite mindre gravar som i stället ligger samlade i stora områden. Järnålder Ca 500 f Kr - 400 e Kr Tack vare sina handelskontakter hörde nog gutarna till de första nordbor som kom i kontakt med järnet. Vid åtminstone 200 f Kr hade gutarna lärt sig framställa järn av importerad sjö- o myrmalm och att bearbeta detta till vackra vapen, en alltmer inkomstbringande handelsvara. I järnålderns inledning var boskapsskötsel viktigt för överlevnaden. Ungefär vid år 0 förbättrades klimatet något, odlingar tog ny fart och bönderna bröt ny mark. På kontinenten var kelternas välde brutet, romarna härskade i söder o germanerna i norr, förutsättningarna för handel hade förbättrats. Vid Östersjöns sydöstra kust bodde goterna, en del av dem nog från Gotland. Romerska handelsmän sökte sig upp mot flodmynningarna Oder och Wizla. Där möttes köpmän för att byta varor. Kanske spelade gutarna här en roll med sin sjöfartsskicklighet och handelsvana. Också de gutniska hantverkarna gynnades av kontakterna med formvärlden i söder o lärde sig skapa vackra smycken av guld, silver o brons. Århundradena efter Kristi födelse antog Gotlands landsbygd långsamt den form som den därefter har haft med ensamliggande gårdar omgivna av åkrar, ängar o utmarker. En familj klarade sig på 1,5 ha som man gödslade med spillning från boskapen. För att få vinterfoder till kreaturen höll man slåtterängar och på så sätt skapades den gotländska lövänget. Det var viktigt att hålla boskapen utanför åker o äng o därför uppfördes hägnader av sten o ris runt dem. Bostäderna var byggda av kraftiga stenmurar med tak som vilade direkt därpå och med rader av stolp-par som höll upp det hela. Varje större familj hade två till tre sådana hus. Taken täcktes med grästorv, ag eller vass. Många av dess husgrunder syns fortfarande idag under markens gräs i t ex lövängar, sk kämpagravar. Man skulle nästan kunna rita en karta över hur Gotland såg ut för 2000 år sen med de då ungefär 1500 gårdarna. Man började också bygga enkla fornborgar. En av Sveriges äldsta runinskrifter, från 200-talet, har hittats på en pilspets på Gotland. Folkvandringstid År 400 - 550 Nere på kontinenten var det oroligt, romarriket föll. Germanska, Keltiska o slaviska folkstammar förflyttade sig och ställde till oreda. Kungar, adel och kyrka lade grunden till det medeltida Europa. Rika gravar, bildstenar, många importföremål o annat ger besked om att mycket guld strömmade mot norr till Öland, Gotland o Bornholm. Samtidigt förstärktes Gotlands fornborgar och utvecklades till ett system med 100 fornborgar över ön. Hantverket utvecklades på Gotland med egen ornamentik. Nu började gutarna resa upp till tre m höga bildstenar formade som yxblad och med skickligt huggna bilder. Man odlade upp andra marker o övergick till tvåsäde med träda emellan. Men - av någon anledning övergavs de gamla gårdarna på 550-talet e kr och man återvände sedan inte till att bo på dessa platser. Vad hände? Vendeltid och Vikingatid År 550 - 1150 Det tycks som om vendeltid o vikingatid för gutarna gick ihop till en tid och också fortsatte in på 1150- talet. Det var en framgångsrik period i Gotlands landsbygds historia, kanske den bästa. 2/3 av de svenska skattfynden har gjorts på Gotland, de flesta från år 800 till 1150. De första 200 åren främst arabiska fynd, sedan engelska och tyska. Mest från 800 till 1150. De första 200 åren arabiska sen engelska och tyska. Mer än 700 skatter har hittills grävts upp. Silverskatter från vikingatiden dyker fortfarande årligen upp. Det mesta talar för att det är handeln som bidragit till skatterna. Varför blev skatterna liggande kvar? Gotlandsbonden satt mäktig på sin gård omgiven av sina släktingar o trälar. Jordbruket gav visst överskott. Man höll framförallt får, men också nöt, svin, ankor, häst o hund. Man odlade korn, vete, råg, havre, lin o hampa. Särskilt i kustsocknarna fanns många skickliga sjöfarare, skeppsbyggare , hantverkare och handelsmän. Till den baltiska kusten hade gutarna på denna tid en knapp dagsresa från Gotland. Där hade gutniska handelsmän, farmannabönder länge haft nära kontakter. Särskilt i Grobin o Aupoule har man funnit många gravar med gutniska föremål, men även vid Truso o Wiskauten i Polen. I När fanns hamn vid Närsåns utlopp och vid Bandelunda. Man trodde på naturväsen, hult och högar och så småningom också på asagudarna. Bildstenarna hade under 500 och 600 - talen blivit mindre och prytts med bilder av båtar, hästar, fåglar och ormar. Vid 700-talets slut tog en annan generation stenkonstnärer vid i utformningen av bildstenar, med många bilder ur asaläran. Vissa gutar började skriva med runor. De kringresande gutarna hade stött på kristendom och också islam på sina färder och låtit döpa sig o föra kristna präster till ön. Någon gång på 1000-talet byggde Botair Gotlands första kyrka. Och på 1100- talet var hela Gotland indelat i kristna socknar. Många kyrkobyggen inleddes. Medeltid och den Danska Tiden Ca År 1150 - 1645 Medeltiden var inledningsvis en gyllene tid, inte bara för Visby utan även för Gotlands landsbygd. De gotländska bönderna bestämde själva allt, skatterna bestod mest i gemensamt arbete inom socknen. Socknens bönder byggde kyrkor. Nästan alla gotländska socknar har sin medeltida kyrka kvar. Ingen av dem är yngre än 1300-talet. Ön är unik på så sätt att inte många områden i världen kan visa upp nästan 100 välbevarade medeltidskyrkor på en så liten yta. Med 1500 gårdar och 91 socknar betyder det att i genomsnitt 165 hushåll tillsammans byggde en kyrka. Gotland styrdes av Gutalagen. Gårdarna gick i arv från far till äldste son. Gutalagen föreskrev "jord må ingen sälja om ej trångmål nödgar därtill". Även döttrar kunde ärva jord. I slutet av 1500-talet ersattes Gutalagen succesivt av danska lagar och 1645 avlöstes dansk lag av svensk. Det rådde en slags handelsgemenskap mellan den fria gotländska kusten, Visby, tyskarna o delar av Baltikum. Pilgrimer färdades över ön för att komma österöver. Vid inbördeskriget mellan Visby och landsbygden 1288, led landsbygden stora nederlag och fick sen allt svårare att bedriva handel. 1350 drabbades Gotland av pesten och många dog. Gutarna stängdes ute från marknad efter marknad. T o m Gutagård i Novgorod övergick i tyskarnas händer. 1361 brandskattar Valdemar Atterdag Visby. 1800 arbetsföra landsbygdsgutar stupar. Allt eftersom förstärkte tyskarna sin andel av handeln med sin allt starkare organisation, tillgång till kapital och nya typer av stora lastskepp. Under 1300-talets lopp försvann farmannabönderna helt. Det blev sen en orolig tid med sjörövare, tyska orden, slagsmål om vart landet skulle höra, tunga skatter att underhålla danska adelsmän, Tott, Sören Norby m fl. Länsherrar gynnade visbyborna på landsbygdsbefolkningens bekostnad. Alltfler gårdar lades öde. Tack vare de täta sjökontakterna med kontinenten blev reformationens läror tidigt kända på ön, åtminstone i Visby. Kopplingen till biskopen i Linköping upphörde och det blev stor oreda inom kyrkan. Det blev svårt få tag på kompetenta präster. Stora kulturvärden försvann, böcker brändes eller slängdes bort, det blev oklara lagar och hårda skatter. Sverige o Danmark krigade varann, ett krig som slutade med freden i Brömsebro 1645 där Sverige fick Gotland av Danmark. Försvenskningstiden År 1645 - 1800 Svenskarna började genast försvenska Gotland. T ex började skolmästarna läsa katekesen på svenska. Högre befattningar besattes med svenskar. Många var duktiga. Gotländska landsbygden tog överheten med jämnmod. Reformivrare som von Segebaden byggde nya vägar, ett lasarett i Visby och försökte genomföra en skiftesreform, storskifte, men uppmanade också att bygga socken magasin där bönderna kunde förvara reservspannmål att ha till utsäde dåliga år.1791 bildades Gotlands Läns Hushållningssällskap. På det svenska fastlandet hade varje gård sin särskilt uträknade skattskyldighet o nu införde man detta även på Gotland. En uppmätning och beskrivning av var o en av de 1500 gårdarna resulterade i 1653 års revisionsbok med noggrann förteckning över åkrar, ängar, släketäkter o trädgårdar. Man delade nu också upp de gamla sambrukade gårdarna i flera skatteparter. Gårdarna hade förutom åkerbruk o boskap, fiske, tjärbränning och man byggde vattenkvarnar. Kalkbränning kom igång, ofta med visbybor som företagare. En kalkugn låg t ex nere vid Närshamn. Visbys borgare ville även fortsatt ha all handel koncentrerad till staden men på östra sidan fick lanthamnarna t ex Närshamn exportera kalk o virke direkt till t ex England. Import fick endast ske via Visby. All gotlandsintern handel skulle ske i Visby. Nutid År 1800 och framåt På 1860-talet försvann inte bara ståndsriksdagen till förmån för tvåkammarriksdagen utan också den urgamla sockenstämman med dess ordförande, kyrkoherden. Gotlands nittiotvå socknar blev landskommuner. För hela Gotland bildades ett landsting som hade hand om sjukvården. Mellan 1805 och 1900 ökade åkerarealen från ca 15 000 ha till 64500 ha, för att år 2000 ligga på 83000 ha. Mycket berodde på 1827 års förordning om laga skifte som hade till ändamål att samla böndernas markbitar till rationella ägor, 1885 var hälften av Gotlands jordbruk skiftat. Mark togs från åkrar, ängar och myrar. Man skaffade moderna vändplogar och såningsmaskiner. Tröskverk byggdes. Många blev skickliga tröskverksbyggare. Avelsarbete påbörjades.1855 introducerades den ångdrivna cirkelsågen på Gotland.1866 bildades Herta strömmingssalteri och export av saltströmming kom igång. Man lärde sig också att fiska lax och torsk för export till Stockholm. Under 1800-talet luckrades handelsförbudet på landsbygden upp och det gavs också tillstånd till stortorgsdagar i t ex Hemse. Det blev möjligt att öppna handelsbodar i bl a lanthamnar. Ur sockenmagasinen växte också fram en slags sockenkassa där jordbrukare kunde få lån t e x till nyodlingar. Sockenkassorna blev grund till sparbanker, t ex Närs sockenkassa blev Närs Sparbank. 1868 fick ön sitt första mejeri. 1891 grundades en maltfabrik i Visby för det utmärkta gotländska kornet.1894 grundades sockerbruket i Roma och strax före sekelskiftet 1900 började Gotlands konservfabriksförening konservera ärtor, bönor och spenat.1901 tog ett slakteri emot nöt, svin o får för slakt. Vägarna var goda på Gotland. Bönderna var skyldiga att hålla dem i gott skick, sommar som vinter. Vid vägarna låg gästgivargårdar med några mils mellanrum. Järnvägen mellan Visby och Hemse öppnade 1878 för att upphöra 1960. I takt med järnvägarnas utbyggnad försvann de flesta av gästgivargårdarna. Den gotländska landsbygden hörde till de områden i Sverige som först fick reguljär postgång. 1873 upphörde kronobrevbäringen och postbönderna befriades från sina uppdrag. Istället tillkom postanstalter i nästan varje pastorat. 1876-77 fick Graham Bell patent på telefonen. 1882 bildade några entusiaster en telefonförening i Visby och året efter kunde Sveriges just då längsta telefonlinje mellan Slite o Visby öppnas. Enligt 1842 års folkskolestadga skulle varje församling inom fem år ha minst en fast skola med godkänd lärare. Men på Gotland hade det funnits undervisning redan tidigare. I de flesta pastorat hade prästen eller klockaren undervisat i katekesen redan från 1700-talet. I början av 1900-talet kom turismen igång. 1910 började Snäckgärdsbaden byggas norr om Visby och bilar började rulla på vägarna. 1914 anföll Tyskland Ryssland och Gotlands vatten blev mötesplats för krigsfartyg och barriär för fartygen att gömma sig bakom. Första världskriget drabbade inte Sverige med krigshandlingar men det blev brist på det mesta, mat, drivmedel, kläder.1930-talet drabbade Sverige med arbetslöshet o sociala problem. Även det andra världskriget kunde Sverige hållas utanför. Många flyktingar från de baltiska staterna kom dock till Gotland. 1921 infördes allmän o lika rösträtt i Sverige. På 1920-talet startade en reguljär flyglinje. 1919 påbörjades elektrifieringen av Gotland och 1953 hade alla socknar elektricitet, dock inte alla hushåll.1954 togs en likströmskabel i drift till fastlandet. Den var då den första i sitt slag i hela världen. Vid 1952 års kommunreform slogs Gotlands 91 små kommuner ihop till 14 större. Från 1971 är Gotland en enda stor kommun, tillika landsting och län. Men den gamla känslan för socknen består. Den egna socknen betydde för tusen år sen sammanhållning och enighet och gör så även idag. |