N A R . S E

Den Officiella webbsidan för När Socken

Fiskelägen

Under 1600-talets första hälft då Gotland ännu var danskt, organiserades fisket i Östersjön genom indelning av Gotland i åtta distrikt (varav ett var När). En hamnfogde var både tulltjänsteman och övervakare av strömmingsfisket för att utkräva skatt tiIl underhåll av Visborgs slott. Hamnfogden var dessutom ordförande i fiskelagenas Hamnrätter. På kartor från 1701 finns Nabben, Nyan, Hammarnas, Djupa dya, Capellets och Hirte fiske angivna. Jordägare från andra socknar har troligen haft egna fiskelägen vid Närkusten. Ännu förekommer "Laubostranden" för Nabben och "Gardbostranden" för Hammarnäs. Kyrkoherde Jöns Broander ägde i början av 1700-talet, en fiskebod vid Djaupdöi. Djaupdöi och Kapellet har varit de inhemska Närfiskarnas speciella fiskelägen. De uråldriga Hamnrätterna försvann så småningom och ersattes med en Fiskestadga 1852 och en särskild Hamnordning 1866, som bestämde att utvalda ordningsmän skulle övervaka ordning och skick vid fiskelägena. Vid mitten av 1800-talet fram till sekelskiftet bedrevs ett mycket intensivt fiske. Fisket utfördes mest som drivfiske tiIl havs från s.k. "storbåtar" (tremänningar). Fångsten såldes antingen direkt vid landningen tiIl "upplänningar" eIler kördes direkt till socknar inne i landet eIler torghandeln i Visby.

Kapellet - ett levande fiskeläge!

Fiskeläget Kapellet fanns redan på Närs karta 1701. Det var ett av de mest betydande fiskelägena i När, då bönderna kombinerade jordbruk med fiske. Det finns många berättelser om de original som bott i fiskeläget. Originella människor som gått sin egen väg; t.ex. Lives Johan och den glade fiskaren Paulin. I Kapellet doftar det ännu strömmingsgarn och tossksnöre - 'torsklina'.

Djaupdi (djupdy)

Djaupdöi är idag ett välvårdat fiskeläge med 30-40 strandbodar, som till viss del har moderniserats. Mot slutet av 1800-talet fanns även två salterier här. Fru Procopee drev det södra salteriet, medan en vid namn Svensson drev det norra. Två salterier var troligen ett för mycket och efter några år lades hela verksamheten ner. När det gäller den insaltade fisken, främst strömmingen, såldes den i ganska stor utsträckning till Tyskland. Det var ofta närborna själva

som seglade till de nord-tyska hamnarna med strömmingstunnoma. Tillgången på handlingar rörande saltsjöfisket är tyvärr begränsad. I en protokollsbok för Djaupdöi fiskeläge år 1895, står att antalet inskrivna fiskare var 59 stycken och de utsedda ordningsmännen verkar på ett föredömligt sätt ha hållit fiskeläget i gott skick.
Med dryga dagsverken byggdes 1890 den skyddande hamnen. En stor upprustning av fiskeläget ägde rum någon gång under senare delen av 1890-talet, med Lars Gardell, Bomunds som arbetsledare. I början av 1900-talet fanns det 12 stycken storbåtar vid Djaupdöi. 1940 var bara 14 fiskare inskrivna. Fisket blev då en andrahandsnäring för att numera helt ha övergått till en fritidssysselsättning.

Nabben

Nyan

Hammaren

Herta